Hunden, vår spegel är nu inlämnad för tryckning

Hunden  vår spegel kommer att göras på punktskrift!

2016-02-24

Det dröjer ett tag på grund av lång kö, men det som väntar på något gott. Själv är jag skamligt dålig på punkt, måste sitta och traggla en bokstav i taget om jag ska försöka läsa.

Detta var intressant och något jag inte alls hade tänkt mig. Desto roligare att kunna säga att jag skrivit en bok som kommit ut på punktskrift! Nu har jag bara två mål kvar: Ljudbok och övesättning till andra språk... Jag skojar!!!

 

Hunden vår spegel sprider sig

2016-02-23

Idag har jag skickat ytterligare 110 böcker till förlaget för distribution till bibliotek, fysisk bokhandel och näthandel. Boken ligger också ute som e-bok och är under produktion som talbok för funktionshindrade.

Jag har också fått en fråga om den i punktskrift. Det måste jag skicka vidare, ligger inte i min makt att göra en sådan produktion.

Det där ser ut som om den skulle spridits i 1000-tals ex, men så roligt är det inte - ännu! :) Några hundra har gått iväg, men det är gott nog, säger de som vet hur det brukar gå till.

Jag har lusläst efter småfel i boken (var på sin plats när den blev e-bok) och funderar på ett extra kapitel om den får en ny upplaga. Bäst att vara förberedd.

 

2015-11-15

Nu är det tryckeriet som ska jobba

Sandra som jobbar hos Idus/Visto förlag har gjort layouten för Hunden vår spegel. Jag har självklart haft åsikter, ändrat eller vägrat ändra en del saker. Det blev några skickningar fram och tillbaka innan jag var nöjd. Jag håller tummarna för allt är som det ska.

Ledaren, Värstingar, Förväntan och Att ömka är några av kapitlen. Jag brinner av lust att få hem alla kartonger med böcker!

2015-10-30

 

Hunden - vår spegel

Under 2015 har jag koncentrerat mig på att äntligen få klar en bok som i många många år legat i min byrålåda och skavt. Och nu finns den hos Visto förlag för sättning. Så roligt! Den ligger verkligen nära om hjärtat.

Inspirationen till den har kommit genom all min tid med hundar; dressyr och arbete med ledarhundsekipage. (Mitt ordinarie arbete är sedan 2005 att vara ledarhundskonsulent, det vill säga jag utbildar och hjälper synskadade som har ledarhundar. Innan dess dresserade jag ledarhundar.)  Under alla år har jag noterat hundarnas beteenden, och jämförelsen med oss människor har ofta dykt upp. Så småningom började det kännas viktigt att sprida den informationen, mycket för att ge en förståelse för hunden och för att ägarna/förarna ska ha lätt att hantera dem rätt. Dessutom är många små beteenden (hos hundarna och hos oss...!) småroliga och tänkvärda att notera. Lite filosofiska tankar kan man också få i samband med det.

Och när Per Jensen kom ut med boken "Hunden som skäms" fick jag i ärlighetens namn extra bråttom: Han får inte "stjäla" alla mina tankar medan de ligger kvar i byrålådan! (hur kommer han åt min byrålåda....nej, det gör han förstås inte. :))

Kapitlen handlar till exempel om det sociala spelet. Hur reagerar vi på det vi väntar oss ska hända? Hur får vi med oss andra? Vad händer om man lovar något och inte håller? Vad är normer?

Boken blir liten och lättsmält, men jag hoppas den väcker en hel del tankeverksamhet. Jag har också stoppat in många färgbilder, både till lyst och för att illustrera kapitlen så pedagogiskt jag kan. Och allt detta har varit så väldigt roligt!

Jag vill att den ska blir en uppskattad presentbok. Lägg den gärna på toa eller någon annanstans där folk kan bläddra, fnissa lite och fundera.

 

 2015-03-30

Nötskrikorna svek mig vintern 2014-2015.

De lyste med sin frånvaro nästan hela tiden.                                                                                                                Men vänta bara. Nu laddar jag om kameran inför denna vinter. Skam den som ger sig!

  

 

Sommaren 2011 var helt underbar.

Det var lagom varmt och fjärilarna trivdes "som fisken i vattnet". Dessutom bor jag mitt i ett blandat landskap med skog och ängar men utan giftsprutande bönder, så förutsättningarna för att leta bevingade varelser var verkligen bra det året. Jag tog sköna promenader med min kamera och min hund, och livet lekte bokstavligen.

Jag hade under våren köpt in min systemkamera Sony a55, en ganska normal variant. Ett mindre teleobjektiv, Tamron AF 55-200 1:4-5,6, räcker utmärkt bra att fota fjärilar med. Det är tillräckligt lätt för att kunna hålla utan stativ - för ett stativ hinner man ju aldrig sätta upp innan fjärilen ifråga försvunnit. Jag saknar inte ett makroobjektiv, för man kan ändå inte komma så nära en levande insekt; den flyger ju från blomma till blomma...  Och större bländare är det heller ingen idé att satsa på, för det lilla skärpedjup man kan få behövs så väl.

 Så mitt enda sätt att jaga bra bilder var och är att använda manuell fokus och hoppas på en skärpa som är tillräckligt bra för att kunna förstora bilden rejält efteråt. Beskära och förstora, beskära och förstora.

Tack och lov för digitalkamerorna. Om jag tagit lika mycket bilder med en gammal analog kamera hade jag förmodligen varit ruinerad nu.

Jag vill så gärna inspirera barn att ta väl hand om och engagera sig i djur och natur. Kanske kan jag bidra till det med denna bok?

 

Viktigt att väcka barnens känsla för individen.

Jag blev glad när jag lyckades få bilder där fjärilen verkar ha ögonkontakt med kameran. Kanske var det också så? Om ett barn kan förstå att även en fjäril är en individ värd empati, har det barnet större förutsättningar att bli en inkännande vuxen med förståelse för naturen.  

Det fanns ganska många olika arter att fotografera. Pärlemorfjärilar av olika slag, och oftast av dem syntes den stora vackra silverstreckade pärlemorfjärilen. Några arter av nätfjäril var också vanliga, men eftersom den är lik pärlemorfjärilen ville jag inte ge nätfjärilen plats i boken. Det skulle nog trassla till barnens bild av olika arter.  

Sedan var det dags att sätta samman materialet till en bok. Idén att presentera lite annorlunda fakta fanns där från början. Men vilka fakta, och hur mycket? Det kändes viktigt att inte rada upp samma uppgifter om alla arter, för det blir bara tråkigt. Istället hoppas jag inspirera de lite större barnen att vilja leta vidare efter mera kunskaper.

 

Det blev dags att ta de sista stegen mot en färdig bok

När jag hade någon slags bas, ett första manus, bad jag några vänner och bekanta, särskilt de som arbetar med mindre barn och inom skolans värld, om konstruktiv kritik. Vissa av förslagen fick mig att lägga till eller ta bort lite av materialet.

Ett antal timmar ockuperade jag en dator på tryckeriet för att byta bilder, ändra i text och gå igenom korrektur (tänk så lätt det är att skriva fel bokstäver!), men till slut blev jag tillräckligt nöjd för att trycka boken.

Och då ville jag ju inte svika tryckeriet genom att skicka in till förlag!

Hoppas att ni som köper också blir nöjda.

 

December 2013

 

De intressanta kråkfåglarna.

En av de senaste vintrarna såg jag hur en kaja satt i ett träd och mumsade på talgbollen jag hängt ut. Den hade halat in snöret som bollen hängde i och satt bekvämt på en gren.

Då kom idén att jag vill fotografera när kråkfåglar löser problem.

Sagt och gjort. Jag arrangerade en burk med lock, fyllde den med nötter och lät den stå med locket öppet.

Ganska snart kom ett par intresserade nötskrikor, men det minsta jag visade mig bakom fönstret flög de iväg och var borta. Länge. Det krävde en hel del tålamod, men till slut kunde jag stänga till nötburkens lock och få en bildserie av hur en nötskrika öppnade det med näbben. Härligt, det första steget var taget!

I år har jag haft nytta av förra årets träning (nötande, tänkte jag skriva, haha), för nötskrikorna är inte alls lika rädda längre. Kajorna däremot lyser med sin frånvaro, och skator eller kråkor har inte alls funderat på att komma.

Ett rör med fågelgodis, hängande i ett snöre under sittpinnen, har en av fåglarna lyckats hala upp med mig som publik. Sedan har de också försökt på alla andra sätt: Klamrat sig fast vid stolpen, försökt landa på godisröret etc. Trägen vinner!

Kameran, som nu har blivit en Sony a77, står i ett gömsle med fjärrutlösning. Så jag kan sitta bekvämt i soffan med en kopp kaffe och studera vad som händer.

Ett härligt nöje!